Ibland trillar allt bara på plats.

En del jobb är av den typen att man utvecklas och liksom växer in i dem.
Duvan är helt klart ett sådant.
Första gången vi gjorde det var det relativt enkla bilder i studio, fast med ett roligt ljus och en tuff retuch.
Sedan har vi plåtat tre gånger till, fast i huset i miljöer som man ska kunna känna igen, med modeller som jobbar i huset.

Förut har jag sällan jobbat inomhus och aldrig med belysning från lysrör, vilket är väääldigt orange...
Detta är inte helt enkelt om man vill lägga på lite extra ljus för att framhäva modeller och kläder, eftersom blixtljus har en helt annan färg än orange...
Just därför har jag efter förra gången lagt ner en hel del tid på att lösa problemet med ljustemperaturen och den här gången var det fixat.

...och när man väl lärt sig känns allt så självklart...

Även själva plåtningarna är hur roliga som helst och gör bara att man längtar till nästa gång, även om nästa råkar vara vintermodet...